Foto: Privat. Kopiering förbjuden. 2011.
Då har hela mitt upplägg havererat igen. Först var jag arg och besviken på mig själv, men efter att ha pratat med en väldigt klok och kär vän så inser jag att jag måste tillåta mig själv att misslyckas. Så, idag har jag misslyckats och det är jag stolt över.
Jag tappade tålamodet, jag blev en tjurig, ilsken, betydligt mer hårdhänt än normalt och nu sitter jag här med ett stygn av dåligt samvete för det.
Det känns dock skönt att jag släpper det, jag tillåter mig själv att inte vara bäst. Jag delar ju det med 99,99999999999999% av jordens befolkning. So what's the big deal?
I morgon ska jag ha lektion igen. Det ser jag fram emot. Det blir ingen ridning, jag har tänkt fortsätta med arbete vid hand. Jag börjar bli riktigt fäst vid arbetsmetoden :)
Jag tänker inte gå in på allt som gick fel i dagens träningspass. Det handlade om min känsla i grund och botten. Min känsla av att vara värdelös och därför behöva bevisa för världen och mig själv att jag visst det kan - ja grattis! Den förstörde rubbet. Så kan det gå. Jag hoppas att jag räddade upp det på slutet genom att ge min fantastiska häst en övning där han överöstes med beröm för minsta försök.
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar