Tankar på flytten, tankar på Quatren, om han kommer att bli bra? hur länge han får fortsätta vara med mig? tankar på Divinos stressbeteenden i transporten snurrar oavbrutet i bakhuvudet och vill inte riktigt släppa fram fokus på det jag egentligen behöver lära mig om. Även om jag blir säkrare och säkrare på att jag vill läsa vidare och därför verkligen borde fokusera på studierna för att få bättre betyg så är det svårt.
Det känns oviktigt när ens bästa vän kanske inte får finnas så länge till. Att jag måste fatta det beslutet och att ansvaret att göra det i rätt tid ligger på mina axlar.
Dessutom svävar jag mellan hopp och förtvivlan och har precis skickat iväg röntgenbilder till ytterligare en veterinärklinik som ska vara experter på området för deras åsikt. Det är verkligen sista möjligheten.
Huvudsaken är verkligen att han mår bra och inte har ont. Men jag vill att han ska kunna gå i hagen och träna fåniga cirkustrick i tjugo år till. Att han ska finnas med och få uppfostra Eddie och vara en lugn förankring i min lilla pojkflock.
Att jag ska kunna gå ut till honom och bara spendera tid och andas med världens mest fantastiska individ.
Det känns mycket viktigare än mikroorganismer och sjukdomar. Egentligen är det tvärtom, men min hjärna vill inte gå med på det.
Världens vackraste Q!
I am lost without you.
I am nothing without you.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar