Quatren gav mig en bit av paradiset. Han visade mig början på hur ridning och umgänge med hästar ska kännas.
Han är kvar hos oss fortfarande men insikten om att det antagligen inte är för en längre period gnager sig djupare och djupare.
Det är jobbigt eftersom han är sämre vissa dagar och bättre andra. Men att vi aldrig mer kommer att rida uppvisningar, träna eller tillsammans ta oss vidare mot högre utbildning - det är ett faktum som jag sliter för att acceptera.
Dessutom är jag sämre i utbrändheten igen. Jag fick tack och lov en läkartid redan idag. Det här med att börja jobba igen visade mig att jag är sämre än vad jag trott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar