Lite om Q

Q är ju inte bra. Spatten spökar och har blivit sämre. Han haltar inte jättemycket på rakt eller böjt spår, hältan är mer diffus och kommer när jag ber om sluta i trav där höger ben blir bärande. Han har också svårt för högergaloppen.
Vi var inne och röntgade på en klinik i mitten av april. Den veterinären tyckte att han var i stort sett utdömd. Kontaktade den kliniken vi var på först och bad den veterinären att titta på röntgenbilderna igen. Hon ar mer positiv. På tisdag ska vi åka ned så att hon för göra en rörelseanalys på honom. Enligt henne spelar röntgenbilderna mindre roll, utan det viktiga är hur hästen mår och hur ont den har.

Bjuder på några bilder från vår, antagligen, sista kurs tillsammans.

Meleeövning. Vi försöker båda komma åt varandras vänstra axel.

Och där klapp Jenny min axel.

Meleeövning. Jenny och jag samarbetar för att komma åt Alexandra.

Duktig Q. Mycket belöning nä man är en duktig häst.

Galoppen ÄR inte min bästa gångart. Jag har kunnat jobba så pass lite i den att jag fortfarande inte riktigt hittat min optimala sits. Jag faller lätt fram och hamnar i obalans.

Min fina, fina Q.

Vi kunde mest göra skrittarbete. Jag brukar sällan se mig själv när jag rider och har väldigt långt till mina tränare. Det är väldigt nyttigt att se mig själv på bild. Jag får en klar bild av vad jag behöver jobba med.

Lansteknik. Ett fel jag har gjort med Q är att jag ridit med för långa tyglar och gett honom lite för mycket eget utrymme. Det är bra, men problemet blir när jag vill påverka honom, då går han gärna in bakom lod och kniper. Jobbar med det redan på Divino.

Lansteknik i vändning till vänster.

Paus. Q var inte hundra fräsch. Så det blev mycket jobb i skritt och många pauser.

Mitt hjärta. Min fina.

Bättre galopp. Det blev inte mycket galopperat.

Det här är Q i ett nötskal. Jobbet är slut. Då vilar man löst bredvid matte som fotograferar.

Mitt i rörelse och andra hästar håller han sig lugn.

Huggteknik. Fiina hästen.

Jag är fortfarande förvånad över hur oerhört fint han bär sig trots sitt ben.

Det skär verkligen i hjärtat att se de här bilderna. Hur långt hade inte vi kunnat komma tillsammans?

Vart hade inte vi kunnat vara utan de spattiga bakbenen? Han är en så otrolig häst. 

Svår övning, men Q gör verkligen alltid sitt bästa.

En av de få gånger vi provade galoppen. Att han ändå har en så lyft galopp är egentligen ett under. Jag måste jobba ännu mer med min sits bara.

Fina, fina Q

Så långt vi har kommit och nu ser det ut som att resan framåt är slut. Vi verkar ha nått ändhållplatsen.

Det har varit en underbar resa. Och vi har kommit långt.

"If you loose the bending - you loose everything"

Galoppen har trots motet fått ett enormt lyft. Svårigheten att bära med bakbenet gör att han blir lite för hög och spänd i underhalsen.

Min fina lilla stridshäst. Det finns inga ord.