Breakfast at "thewar horse herd"

"nomnomnomnom"
Det bästa ljudet som finns?

En härlig dag och DUNS

Pojkarna har gått och betat ned en liten hage uppe vid gården i ett par dagar. Det har varit väldigt smidigt rent träningsmässigt och inte krävt så mycket planering. Det har gett mig ro och tid att mysa med mina tre finaste pojkar. De har också verkat mycket nöjda och tillfreds.

Q och jag hade en lång mysstund ihop. Han ville bli kliad ovanför ena näsborren och mellan ganascherna. Han är en riktig mysfarbror som verkligen uppskattar att bara andas tillsammans. Han sprider sådan ro omkring sig!

Eddie lår och gottade sig i hagen och jag gjorde honom såklart sällskap en stund. Galet härligt. Camarguerna är så i min flock. De är gärna nära och myser. Divino är dock mindre intresserad. Han kommer och hälsar, händer det inget roligt sedan så drar han.

Eddie klev upp och jag låg kvar. Vi gottade oss allihop en stund. Njöt av solen och värmen. Helt underbar känsla att bara uppskatta livet tillsammans med dessa tre grabbar. 

Efter kvällens träningspass (Q fick lite markarbete, D fick samma + Ridning och Eddie blev hanteringstränad) så traskade vi ner till hagen och den ny-instängslade ängen.(Q hängde med lös. Han tog en detour och gick vilse i kohagen... Jag fick rädda honom.). Plötsligt tog det stopp i grimskaftet bakom mig och sa *duns*. Vänder mig om och får se att Eddie lagt sig ner!? Jag och Divino var nog lika komfunderade båda två. Där låg Eddie och gned sig mot marken och käkade lite gräs mellan varven. På ett sätt känns det så typiskt camargue. Obrydd, säker i sig själv och med en stor portion humor.  Q har gjort likadant ett par gånger. 

Eddie tar sig en vilopaus. Käka gräs är smidigt när man ligger ned.

Livsnjutar-pussmule-envise-åsne-lilla grå-bebis-guldgosse-Eddie. Vad jag är lycklig som har en så fin liten hingst.

Jaha. Dags att gå upp nu då.

Nöjda träskhästar i litet ängsträsk. Divino är mest nojig över att bli blöt och lerig om fötterna.

Världens bästa pojkar <3

Vaccination och lite arbete med hästarna.

Idag har alla hästarna fått sin vaccination (trevlig present till Eddie som faktiskt fyller år idag och dessutom har fått en liten helsyster. Grattis Eddie!). Så smidigt att kunna samla alla pojkarnas vaccinationer samtidigt! Så skönt! 

Hur som så fick jag ju plocka upp dem alla tre samtidigt till den lilla minihagen jag byggt vid gården. Nu har vi övat ett par gånger (heeh. Jag trodde veterinären skulle komma igår) så det börjar flyta riktigt fint att leda alla tre ihop. Q på utsidan, Divino i mitten och Eddie till vänster. Bästa ordningen. Nu är det bara Q som ska äta eller Eddie som får för sig att han inte ska gå ibland som ställer till det. Annars är de fantastiskt duktiga faktiskt.

Vaccineringen gick fantastiskt bra och t.o.m Divino stod som ett ljus. Han ryckte bara lite grand precis när veterinären satte nålen. Annars var han oerhört duktig. 

Eddie imponerade också. Han rörde inte en fena. Vilken liten kille!

Q var stålmannen som vanligt.

Innan veterinären kom jobbade jag Q lite grand i skritt. Vi gjorde diagonalslutor till vänster och sedan skrittpiruett och så diagonalsluta igen och skrittpiruett. Rolig övning. Som belöning för väl utfört arbete fick herrn tugga lite gröngräs mellan varven.

Vi gjorde också lite slutaövergångar på rakt spår med få steg åt höger och fler åt vänster. Vill hålla honom i så fint skick som möjligt utan att belasta höger bakben för mycket. Samtidigt så tycker jag att han redan börjat tappa muskler. Ska åka iväg och köpa lusern till pojkarna för att öka proteingivan nu när det inte finns så mycket grönt i hagen längre.

Divino fick vänta med att arbeta tills veterinären var färdig. Fokuserade på avspändhet i skritten på longen. Han var spänd som en bågsträng först men när han väl slappnade av så fick vi till ett par riktigt fina steg. Gjorde även lite sluta och slutaövergångar på vägen. Divino vill gärna vara rak i kroppen och gå helt sidvärtes istället för att böja igenom kroppen. Vi började väl få till någon form av bättre variant mot slutet. Han gör så gott han kan i alla fall. Lilla sprattelhästen!

Jag får verkligen hundrafemton tankeställare när jag jobbar med den här hästen. Han är så rörlig och flyttbar överallt. Från noll till hundra på 0,1 sekund. Rörligheten och energin är fantastiskt. Samtidigt blir han som någon form av lealös gummihäst som inte har någon stabilitet alls och det måste vi jobba upp innan han egentligen kan bära en ryttare vettigt på ryggen. Han måste få lära känna sin kropp och ta ansvar för den. I dagsläget snubblar han fram och slår i överallt som om ha var en katt med nio liv. "Vadå?! Varför skulle jag bry mig om det!?". Han använder sin kropp väldigt felaktigt i många lägen och jag vill verkligen utbilda honom rätt så att han lär sig att använda sin kropp hälsosamt. Annars kommer han inte att hålla för de saker jag hoppas att vi ska kunna göra i framtiden.

Eddie har fått vara stor kille idag. Han har fått kraftfoder med mineraler och lucern. Framhovarna verkades för någon dag sedan och idag så kratsade jag alla fyra hovarna. Äckligt med bakhovarna men efter lite övertalning så fick jag lyfta dem också.

Han fick ha en vojlock på sig medan han käkade. Lite småäckligt, men han tar det mesta med väldigt stort lugn. Tror han blir en fantastisk liten häst!

Att inte orka

Igår orkade jag inte med mina tre pållar.
Jag jobbade heldag på ett helt nytt ställe och det tog på mig. Sådana saker gör det nuförtiden.
Tillbringade visserligen tid i hagen och myste med dem ett tag tsms med skånskt besök. Väldigt trevligt och Q stal såklart showen som alltid. Han har en härligt, nöjd utstrålning när han får stå där, omgiven av människor som ger honom uppmärksamhet. Han får nöjda drag kring munnen och han liksom ler på sitt speciella sätt.
Runt människor som han tycker om står han gärna nära och låter dem klappa och klia honom. Ibland blir han nästan för på. Men han är söt. Igår fick de dessutom lite kanelbulle,vilket är något Q tycker fruktansvärt mycket om.
Det är klart att de andra också fick. Eddie blev beundrad och Divino körde sin kungliga pajasstil innan han tog en vända bortåt. Man kan ju faktiskt aldrig veta med människor. Matte går bra men andra litar han inte helt på. Om jag ber någon annan hålla honom medan jag ska gå och hämta något så slutar han beta, tittar efter mig, blir giraff och skrapar i marken och börjar dansa runt.
Jag tar det som en komplimang! Jag har försök sluta kalla honom för Giraffen nu. Han är inte alls så giraffig längre och han förtjänar inte riktigt det smeknamnet längre.

Min lilla Divino.