Jag undrar verkligen om jag fått den här hästen för mina synders skull? Han verkligen inte så lätt att begripa sig på alla gånger. Quatren har varit så otroligt lätt att hantera egentligen, i alla fall när jag väl kom på knepet. Q har ju aldrig varit speciellt svårövertalad eller lättstressad och har han blivit stressad så har det liksom inte märkts. Det har i och för sig varit en svår grej med det hela, men stressen har ändå alltid varit hanterbar.
Nu står jag här med en sprattel-häst. En oerhört fin sprattel-häst, men fortfarande en sprattelhäst.
En häst som hanterar stress helt annorlunda, antagligen har en rätt kass inställning till människor i bagaget och som är ganska mycket mer utåtagerande.
Det har varit mycket knott i hagen och jag har behandlat med flugspray och matolja. Matoljan funkar hyfsat på skapen faktiskt, bättre än sprayen. Nu är det ju så att när de andra pojkarna står lösa, stilla och lugnt medan jag behandlar dem (ja tom Eddie på knappa året!) så har Divino fått för sig att det är det värsta man kan vara med om. Jag antar att flugsprayen svidit till på något småsår på skapet, eller att han tycker det är obehagligt att bli sprayad pga känslan. Han är å andra sidan ganska cool med att man sprayar man med pälsglans.. jag blir inte helt klok på det.
Hur som så stressar han upp sig själv ganska duktigt över det här, och fast jag har lagt ned mycket tid med godis, belöning, mys och allt möjligt positivt så har problemet inte löst sig. Kommer jag med en flaska i handen så kan jag inte fånga min häst.
Hade jag vetat om det här i vintras så hade jag ju såklart övat järnet på det. Jag hade gått ut i hagen med en flaska i handen varje dag och myst med honom. Nu har jag inte riktigt den tiden... Eftersom Divino är brun så drabbas han överlägset mest av de illa bitande flygfäna. Jag har alltid tänkt "Jaja" om de där med att vita hästar drabbas mindre så kan jag nu konstatera att: Johoodå! Så är det faktiskt. I alla fall i min hage,
Quatren och Eddie har inte ens en tredjedel av krälande äckel på sig mot vad Divino har när de står bredvid varandra. Så Divino behöver sin matolja och sin spray. Jag tycker inte om att hitta mina hästar i hagen med svullna, såriga skap alldeles sönderbitna.
Så lösning?
Jag får hålla fast stressherrn tills vidare medan jag behandlar. Ingenting jag tycker om, men han måste behandlas för sin egen skull. Han får ju massor av beröm och jag tar det lugnt. Det känns dock inte som en hållbar lösning på problemet. Men jag ska klura på det och se om jag kan komma på något bättre.
Ett annat problem är lastningen. Sedan han fastnade har han ju haft issues med transporten. När vi åkte till kliniken för tre veckor sedan gick han på och stod som ett ljus. När vi sedan flyttade till betet och han fick åka tillsammans med Quatren så stod han och gungade hela trasporten och när jag lasttränade igår så gick han på, käkade sin mat, var lite steppig med att jag stängde bak och när maten försvann så fick han tuppjuck och höll på att välta transporten, krypa över bommen och visade stressbeteenden deluxe. Han har helt enkelt förknippat transporten med något alldeles fruktansvärt.
Detta är ju något jag måste ändra på.
Har jag någon magisk plan? Nej.
Däremot så är jag rätt noga med att han får stanna i transporten tills han står still och inte försöker riva den. Då får han belöning och får komma ut. Det känns inte som att det hjälper att inte lasta heller. Till vintern när de är hemma så ska jag parkera transporten så att jag kan gå igenom den med hästarna varje dag. Alla tre ska få äta sitt kraftfoder där inne. Lastproblem är bland det värsta jag vet.
Fronturlast är dock världens bästa uppfinning. Jag kommer aldrig mer att ha en transport utan. Det hjälper så mycket om hästen kan få tänka framåt istället för bakåt?
En annan sak är att jag fortfarande efter att ha haft honom i ett år känner av att han inte är bekväm med att ha mig vid kroppen i hagen. Han vill ha sitt huvud mot mig. Vi har jobbat mycket på detta och jobbar fortfarande väldigt mycket. Jag vet inte alls vad han varit med om, men han är så pass känslig och lättstressad vid felhantering att det inte behöver ha varit någon enorm grej för att han ska ha blivit "förstörd".
Jisses, ibland är min lilla Divino-häst inte den lättaste hästen att ha att göra med...

Men fin är han! ;)
SvaraRadera