Jag tjatar ju hela tiden om hur "svår" Divino är. Jag tänkte att jag skulle se om jag kan förklara ytterligare. Dessutom är det roligt med före-efter inlägg om inte annat för min egen skull.
Bilden nedan visar min lilla Divino. Som man kan se rätt tydligt är underhalsmuskulaturen väldigt utvecklad medan överlinjen är i stort sett obefintlig. Han får ett s.k. "landmärke" strax bakom manken och man kan nästan sen en konkav linje från öronen till manken.
Divino är inte mycket tränad. Det är ingen som har "förstört" honom. Hans egenutvecklade rörelsemönster i hagen är att bära sig själv och sitt huvud med underhalsen. Därav smeknamnet "Giraffen". Jag vill ju hjälpa honom att hitta sin egen balans på ett hälsosammare sätt och där finns inga genvägar. Innan jag börjar rida honom i egentlig mening så måste han få chansen att utan ryttare på ryggen klura ut och hitta in i sin egen kropp.
.
Man kan verkligen se hur felmusklad hans hals är på den här bilden.
Och hur ska jag då lösa detta?
Svaret är "enkelt" genom att arbeta lugnt, successivt och mjukt i skritt i en ärligt lång och lägre form. dagsläget är det svårt med böjning och ställning på longen och vi är bara i det stadiet att jag kan be om längning av överlinjen.
På bilden nedan kan man tydligt se skillnad i vilka muskler som blir aktiva. Egentligen är han något för låg på bilden nedan. Jag hade vill ha honom ungefär i linje med manken men just nu försöker jag uppmuntra honom att bara hitta den här stretchen där överlinjens muskulatur aktiveras så alla tendenser mot målet belönas.
På bilden nedan kan man se och jämföra med vilka muskler som är mest utvecklade på Divino och vilka som jobbar på de olika bilderna.
Och i videoklippet kan man se hur vi jobbar idag. Det är väldigt låga krav i det här läget. Jag ser också hur jag själv halvt omedvetet stöttar upp honom med spöet till och från (när jag håller det statiskt, inte när jag ger pulsinverkan). Väldigt nyttigt att iaktta sig själv. Överlag börjar det faktiskt se rätt vettigt ut.
