From frog to prince in...

... four years.

27:e Mars 2010

Och den här är några veckor gammal.

Jag ägnade en bit av gårdagen åt att diskutera träningssvårigheter med Alex. Jag och Q har jäkligt svårt för att börja skola halten. Det är lite som att flytta på ett berg. Han KAN vinkla väldigt tjusigt bak, det gör han i sina väldigt låga stegringar. Men han rullar inte upp utan han tar i och kastar sig upp vilket leder till att han tappar hela formgivningen, och det är ju ingen vidare hitt.

Vansinnigt tjusigt - eller hur?!?!

Men han vinklar sig väldigt fint bak egentligen, sedan kastar han upp huvudet, tappar överlinjen och så blir det pannkaka av alltihop. Detta är ju egentligen ett beteende som kommer som ett förstadie till stegra. På något sätt tycker jag att jag borde kunna utveckla det till något mer hälsosamt och lära honom använda sina vinklar bak på ett hälsosammare sätt.

Detta ska jag experimentera med idag. Och jag ska se till att filma också. Lägger in ytterligare en film på hur det såg ut igår när jag kikade lite på hur han svarade på att gunga bak sin vikt

Dream team

Två bilder från dagen.

Divino fick följa med ut som handhäst. VI hade vansinnigt roligt vi tre. Vi galopperade i snön och halkade runt på isiga vägar.
Divino har inte riktigt samma flås som Q, så vi red en alldeles lagom runda.
Det kändes så oerhört maffigt att vara ute på tur med båda mina stora fyrbenta pojkar. Att se Divino flyga fram i galopp med den långa svarta manen böljande i fartvinden... Jag kan nog inte riktigt beskriva känslan, men han var så vacker! Tänk vilken glädje när det är på honom jag sitter och flyger fram över marken.


Jag vet att jag skulle gett honom vila. Men strålrötan på båda pojkarna kräver lite motion, och att hänga med som handhäst är nyttigt för hela kroppen och huvudet, samtidigt är det relativt enkelt.

Vi hade hur kul som helst jag och  mina pojkar. De var så duktiga och stod stilla och lösa medan jag gjorde i ordning båda samtidigt. Riktiga prinsar är de!

Dag nummer hurtig

Som rubriken antyder är det en hurtig dag idag.

Jag käkar min klassiska fruktsallad-frukost och ska alldeles strax dra igång dagen.
Först morgonfodring i lösdrifterna, sedan gymmet medan hästarna äter upp och sedan är det mockning, hästträning och lite sånt som står på schemat.

Jag försöker lägga upp ungefär varannan dag såhär. Det är viktigt att hålla igång och träna kroppen. Stallarbete och ridning räcker inte för mig. Mina ben hålls i fint trim men axlar och armar använder jag ju väldigt sällan och de ha börjat slitas mer och mer på senare tid.
Det kändes inte bra att inse att jag inte ens fyllt 25 och redan börjar få ont i kroppen och känna mig stel och svag.
Man lever bara en gång och man får bar en kropp. Så jag har lovat mig själv att ta hand om den. Jag kan tänka mig roligare saker att göra. Jag har hållit igång i ca 6 veckor och tro det eller ej så börjar jag faktiskt uppskatta andfåddheten efter löpbandet eller den varma pulserande känslan man får i kroppen efter några bra övningar. Jag är inget fitnessproffs. Men jag har insett att om min kropp ska hålla för all de fysiska utmaningar jag vill genomgå i framtiden så är det dags att bygga upp den.

Jag har i stort sett bara kört maskiner hittills, men igår köpte jag en bok som heter "Styrka för kvinnor". Den verkar innehålla en hel del matnyttig information om olika övningar med lösa vikter. Jag ska gå över till dem efter hand när jag känner mig säkrare.

Dagens soundtrack blir en gammal favorit. De som har sett "King Arthur" med bl.a. Kiera Knightley känner nog igen den!

En liten promenad i höstvädret.

 Ståtlig kille kan stå själv.

Helluuh?

Bortskämd med fleecetäcke.

Det var en lugn liten promenad med viss stelhet i bakkärran men en avslappnad och positiv häst <3

Torsdag - Behandlingsdag

Foto: Privat. Kopiering Förbjuden

Denna veckan har varit rena hälsokuren för Q. I onsdags tänder, i torsdags equiterapeutbehandling igen.

Jag är så otroligt glad att jag har lasttränat så pass mycket att jag har en lättlastad häst. Hade jag inte haft det så hade jag inte kunnat köra iväg själv på det viset jag gör. Han går villigt in före mig och jag stänger efter honom och så åker vi. Det tar på sin höjd två minuter beroende på om han ska nosa länge på lemmen eller inte.

Det har ju varit många turer med behandlingar för Q. Tre equiterapeuter/kiropraktorer och en IR-terapeut. Sedan hittade vi till Camilla på Thulesbo säteri och nu har det börjat hända saker på riktigt.

Med detta vill jag absolut inte mena att de andra som behandlat Q har varit dåliga på det de gör. Absolut inte! De har alla hjälpt oss mycket, det är bara det att Q's spänningar och låsningar kommit tillbaka trots medvetenhet och inkännande träning. Enligt Camilla så beror det på att hans spänningar sitter så djupt att man helt enkelt inte kan komma åt dem med bara handkraft. Camilla har en stötvågsapparat som hon kör med på musklerna. Första gången Q upplevde det så var han inte störtförtjust, men i torsdags var han väldigt mycket mer till freds och mycket lugnare.

Han var spänd i musklerna även denna gången - men absolut inte som sist och det fanns inga låsningar. Bogar och hals var också mycket bättre så det går verkligen åt rätt håll. Det är också spännande att prata med en så duktig tjej som har ett annat rid-och träningssätt. Det var givande på många plan. Det är tal om en sitsövningsclinic på thulesbo och blir det av så ska jag försöka vara där. Ju mer jag fördjupar mig i sitsen, desto intressantare blir det.

Q blev ordentligt behandlad i alla fall och Camilla tyckte att hon kom åt problemen mycket bättre idag. 

Efteråt fick han akupunktur medan han stod i solariet. Det var verkligen fantastiskt att se hur han slappnade av. När han var färdig så visade Camilla magstretchen för mig igen. Den är viktig för Q eftersom han så lätt spänner och låser sig bak. Så nu ska jag hem och se om vi kan lyckas lika bra hemma. Dessutom är jag oerhört sugen på att bygga ett eget solarium till Q så småningom. Tänk att kunna ställa honom i det 30 min före ridning och 30 min efter - det kan ju inte bli bättre.

Nu blir det försiktigt skrittarbete över helgen så sätter vi igång försiktigt i nästa vecka igen. 

En av de roligaste sakerna med behandlingen var verkligen att jag fick en väldigt legitim anledning att skämma bort min häst ordentligt. Täcken och arnikaliniment! Kylan är vår fiende och det är viktigt att Q håller sig varm utan att behöva anstränga sig. Detta eftersom han i dagsläget är så känslig för att spänna sig. Jag som inte hållit på mycket med täcken och sådär. Nu sitter jag på nätet och kollar täcken för fullt till min lilla häst. 

Nu känns det inte helt främmande att åka på tornerspelsträningarna i vinter.

Ibland så får man skämmas

Foto: Privat. Kopiering förbjuden!

Ja, Ibland får man skämmas. I onsdags kom hästtandläkare på besök till stallet och fyra av fem hästar behandlades -däribland min prins. Det var inte en dag försent! Eller ja, så farligt var det inte. Han hade vassa kanter, några hakar och (mindre roligt) foderinpackningar. Lite sår i kinderna hade han, men i övrigt ett fin bett. Ingen åverkan på tänder av bett.

Det var tre år sedan han kollades sist och jag skäms för det. Men nu är det gjort, och det ska inte hamna mellan stolarna igen. Det blir koll igen om ett år. 

Det är inte klokt vad hästar behandlade med lugnande ser ut! Läpparna och öronen hänger och de annars så vackra djuren påminner om klumpiga åsnor. De är helt galet söta.

Min lilla häst var, trots det lugnande inte en lätt häst att fixa tänderna på. Han lyckades krångla sig ur den där tandstegen så att den höll på att stängas flera gånger och dessutom var han envis som synden och ville inte alls öppna munnen. Men med mycket slit så gick det ändå.

Stort tack till den skickliga veterinären som fixade allt. En sten mindre i hjärtat och en häst med fina tänder. Det är värt att vara fattig för :)

Söndagens ridtur

Det blev en längre ridtur än planerat i söndags. Men vi stötte på en gammal bekant i skogen och det var trevligt att prata en stund.

Reflexer är viktigt!

Mycket viktigt till och med! Mmmm snygg rumpa!

 Stiligt tjurig Fransman!

Vi hittade en liten skottkärra som höll på att äta upp den modiga tornerspelshästen, men sedan kom det en räddande liten Shettis som fick honom att glömma det plastiga hotet.

Det var en härlig runda i höstskymningen!

En liten promenad i molning höst.

Foto: Privat. 2011

Igår var Q lite öm i ryggen så det blev ingen ridning. Istället tog vi en liten promenad med stallets två drottningar.

Vi traskade efter i godan ro medan de drog lite repor i trav och galopp. Q är ju inte hästen som hetsar upp sig för inget. Han stod lugnt kvar och betade medan sällskapet försvann i ett moln av damm i fjärran.

Det var trevligt med en liten promenad och det gjorde nog gott för oss båda.

Sedan tog vi tillfället i akt och klickade lite grand med pilatesboll, target, lite bugaträning (som faktiskt börjar gå åt det hållet jag vill!), följsamhetsträning (som börjar gå bättre och bättre), och lite läggande. Han verkade uppskatta pilatesbollen riktigt mycket och så talade han tydligt om för mig när han behövde paus. 

Det uppskattar jag - det är lärorikt för mig.

I och med ryggen så fick han faktiskt ha täcke på sig igår. Orolig matte vill inte att han ska frysa och spänna sig!

Vädret var ju iaf vackert...

Foto: 2011, Privat

Idag är en sådan dag som jag känner mig otroligt trött - så trött som man bara kan känna sig när man kommit hem och lagt sig alldeles försent på kvällen två dagar i rad men ändå gått upp innan kl 07 på morgonen. Jag är inne i en rätt tuff jobbperiod nu så jag får väl räkna med att vara konstant trött så länge den nu varar.
Idag orkade jag mig i alla fall ut till stallet. Jag ropade på min lilla häst som så "Åh, trevligt - kommer du!?" och lunkade glatt förbi mig bort till Ida. Snacka om att känna sig bortprioriterad!
Sedan hade han mage att tycka att han borde få belöning för den prestationen - inte då! Han fick nöja sig med en ny ceriserosa grimma.

Vi satsade på freestyleridning idag med - men denna gång med sadel. Jag måste lära mig rida med sadel - så är det bara! Det ska dessutom inte vara helt bra för hästen att man rider för mycket barbacka och det får jag ju lite dåligt samvete nu - jag rider ju bara barbacka normalt.
Jag blev i vilket fall förvånad över hur bra kommunikationen fungerade trots att vi hade ett par cm med läder emellan oss. Galoppen var svår idag. Det kan ju ha berott på att jag kände mig spänd i sadeln så jag ska fortsätta utveckla och titta på det. Det känns studsigare, men det är nog mer det att sadeln är halare än min lilla häst!
Just ja - jag var snäll mot mig själv och tog av stigbyglarna. En utmaning i taget!

Sedan klickade vi en del. Han var svår att få upp motivationen idag - så jag gjorde det enkelt och körde en hög belöningsfrekvens för småsaker. Efter en liten stund blev han mer intresserad av vad jag ville och då lekte vi bara lite snabbt med fritt följ, buga (som börjar bli mer och mer likt en riktig buga utan så mycket hjälp från mig) och en "ligg". Nöjd!
Sedan gick vi en liten promenad och klickade uppmärksamhet.

Note: Det är alltid betydligt jobbigare att träna om en dåligt tränad häst mot att träna en häst utan erfarenheter!

Magdans och Ridkonst?

Det är bra för ryttare att träna säger de ju. 

Jag kan inte tänka mig en bättre träningsform för ryttare än magdans! Du lär dig isolera dina kroppsdelar och dansen bygger på avslappning och isolation. Precis som ridning. 

Förra hösten var jag riktigt ambitiös och växlade mellan två olika dansprogram och i våras gick jag i staden och dansade en gång i veckan. Sedan kom sommaren, stressen och svackor och jag slutade dansa. 

Jag började känna mig mer och mer stel i kroppen. Den gjorde ont och kändes inte alls mjuk och bra. Därför har jag tagit upp det igen och jag ska verkligen försöka få mig själv att köra något av mina pass innan jag sätter mig vid datorn. (Tänk vad mycket saker vi hade kunnat lära oss och hur bra vi hade blivit om vi inte spenderat så mycket tid framför tv och dator). Det är ungefär en vecka sedan jag körde sist och idag kickade jag igång mig själv igen - det känns otroligt skönt efteråt. En härlig, varm, pirrande känsla i hela kroppen och den känns väldigt avspänd. Jag vet ju att jag behöver träna och mår bra av det här. 

Bloggen här får hjälpa mig att hålla reda på om jag sköter mig eller inte.

Det där med att ta hand om mig själv - det behöver jag bli bättre på.

Nu ska jag känna mig otroligt nöjd med mig själv - koka yogite till ikväll och i morgon, äta lite hembakat lakrisbröd och titta på Kastrullresan.

Tack!

Saker att fundera på.

"Valen är för människan som ormen är för a) hunden. b) katten. c) fisken. d)dinosaurien." Denna mycket seriösa fråga som jag fick på ett mycket seriöst personlighetstest tidigare idag, har präglat min dag.

Idag har jag haft lektion. Vi jobbade vidare med arbetet vid hand och det var en givande lektion för mig - som alltid. Min tränare är ruskigt bra helt enkelt.

Saker som jag verkligen ska komma ihåg är att när det inte funkar: ÅTERGÅ TILL TAKT OCH TEMPO!

Först när det sitter kan man börja arbeta på riktigt.

I skritten var det väldigt trevligt arbete och något av det jag gjorde igår blev nog ändå rätt för han sköt inte ut rumpan vi böjningen idag. Vi jobbade med öppnorna idag. Klokt då han inte riktigt vill bära på höger bak. Vi arbetade med att flytta ut bogen, medan bakdelen var kvar på spåret. Trixigt. Qusen var sammarbetsvillig och bjöd glatt på en sluta - inte riktigt den responsen jag ville ha. Jag fick mig en lektion i att vara stadig i mina hjälper och fortsätta be tills jag fått en respons. Knepigt när vi arbetade i underträdelse, men när jag gick vid sidan av honom så räckte det med att jag tittade på bogen så flyttade han den.

Vi gick vidare från skritten till att arbeta i trav. Böjning på rakt spår samt samma övning i skritt. I vänster varv är han som smör, en riktig dröm. Han jobbar otroligt fint och det börjar komma skankböjning och framåtsvingande bakben. I högervarv kom visserligen skankböjningen, men det blev kortare steg med det högra bakbenet och det var inte riktigt svingande. Med lite jobb med mig själv så gick det lite bättre. 

Vi avslutade med en galoppfattning i varje varv - riktigt fina!

Det jag inte är klok på är varför han nafsar mig i händerna när vi började prata om galoppen idag. Så gör han inte normalt - och aldrig annars. Han nafsade ordentligt, tog sin galoppfattning, fick beröm, paus och hästen står och sover... Så han är ju inte spänd eller arg. Det var mest i höger varv. Min fundering är om han antingen har ont/tycker det är jobbigt. Elle blir väldigt taggad och vill ha mer utrymme vid sitt huvud. 

Jag ska experimentera lite i morgon så får jag se vad resultatet blir!

Film

Film från idag.

Man blir inte alltid visare med tiden...

     Foto: Privat. Kopiering förbjuden. 2011.

Då har hela mitt upplägg havererat igen. Först var jag arg och besviken på mig själv, men efter att ha pratat med en väldigt klok och kär vän så inser jag att jag måste tillåta mig själv att misslyckas. Så, idag har jag misslyckats och det är jag stolt över.

Jag tappade tålamodet, jag blev en tjurig, ilsken, betydligt mer hårdhänt än normalt och nu sitter jag här med ett stygn av dåligt samvete för det. 

Det känns dock skönt att jag släpper det, jag tillåter mig själv att inte vara bäst. Jag delar ju det med 99,99999999999999% av jordens befolkning. So what's the big deal?

I morgon ska jag ha lektion igen. Det ser jag fram emot. Det blir ingen ridning, jag har tänkt fortsätta med arbete vid hand. Jag börjar bli riktigt fäst vid arbetsmetoden :)

Jag tänker inte gå in på allt som gick fel i dagens träningspass. Det handlade om min känsla i grund och botten. Min känsla av att vara värdelös och därför behöva bevisa för världen och mig själv att jag visst det kan - ja grattis! Den förstörde rubbet. Så kan det gå. Jag hoppas att jag räddade upp det på slutet genom att ge min fantastiska häst en övning där han överöstes med beröm för minsta försök. 

Tack!

Utvärdering - Hur gick det d?

Och hur gick det då? Jag kan inte påstå att jag är nöjd! Min häst är fantastisk - men jag kunde inte fokusera.

Så... 

Nytt försök i morgon?

Svammel

Foto: Sofie Persson, December 2012 - All rights reserved. Kopiering förbjuden!

Ibland känns det verkligen som att man inte kan någonting och helt enkelt är en kass wannabe som skulle vilja göra alla de där sakerna som de där duktiga människorna gör. De som man ser dansa med sina hästar och lyckas och hela tiden utvecklas med stormsteg. 

Det de gör är fantastiskt och de är så otroligt skickliga. Jag önskar att jag kunde se på dem med 110% glädje för deras skull - och helt ärligt så försöker jag verkligen. Jag brukar lyckas till sådär 80-90%. 

De där sista ynka procenten svider. Varför lyckas de och inte jag? Dessutom känns det riktigt elakt av mig att inte helhjärtat unna dem vad de har åstadkommit. För de förtjänar det verkligen!

Jag vet att var och en måste genomgå sin egen resa och sin egen förvandling. Ingen kan följa i någon annans spår helt och hållet. Vi har inte samma förutsättningar från födseln, i personligheten, ekonomin och känslan. Vissa är bara födda med den och andra måste slita och kämpa för att nå dit de vill. 

Vi är alla olika och så ska det vara!

Jag har väldigt lätt för att se mina egna svagheter och det tillsammans med min ganska stora prestationsångest och svårigheter att sätta tydliga mål ställer till problem för mig. Ibland kan min låga tro på mig själv få mig att bara ge upp. Jag kommer ju ändå aldrig att klara av det där! Samtidigt finns det en liten glöd någonstans inom mig som vägrar ge sig och som får mig att kämpa vidare. De här bloggen är mycket till för att jag ska lyssna mer på mig själv och den här glöden, kanske t.o.m. få den att börja brinna. Eld kan vara befriande.

Jag är svag. Svag i den bemärkelsen att jag så lätt trillar över i prestationskraven. För min häst måste det vara jobbigt att försöka samarbeta och förstå en varelse med så annorlunda instinkter och som är så lättfrustrerad. Jag ser det som min största svaghet.

Men jag är också stark. Jag kämpar för att lära känna min svaghet, acceptera den och minimera den. Att varje gång jag kommer på mig själv med att bli frustrerad och spänna mig, ta ett djupt andetag och en paus. Släppa det jag höll på med, släppa kraven och börja om utifrån de förutsättningar som jag har. 

Men jag tänker inte ge mig! Jag siktar högt, och även om trappan dit blir lång och krokig så ska jag baske mig dit.

Bilden ovanför representerar vart jag är och att jag ska vara stolt över det.

Jag gör idag saker som jag aldrig trodde skulle vara möjligt och jag måste lära mig att det duger alldeles utmärkt.

Tack.