Beväpna er!

Jag har varit på Swedish Armory och hämtat mina kastspjutspetsar idag. Det började såhär:

Det är nog inte lätt att vara min sambo alla gånger. Det är inte alla som hade klarat av en brud som är så mixad mellan att älska vapen, och tuffa extremsporter samtidigt som det finns ett stort behov av att bli omhändertagen. Men Yannick gör det. Därför är han världens bästa sambo. Jag fick i alla fall ett överhängande behov av att bygga fyra kastspjut. Proffsiga Merkel fixade det på en arbetsdag och nu har jag dem här hemma. Spjutspetsarna ska få skaft och sedan är det dags att använda dem.

(spetsen längst fram är till mitt "vanliga" spjut)

Swedish Armory har börjat tillverka bågar också. De är snygga, funktionella och passar till beridet bågskytte. Jag ska införskaffa en sådan så fort jag får råd. (veterinärräkningen på hästarnas tänder hamnade på över 6000kr, så det är två månader med totalt köpstopp som gäller nu).

Jag fick provskjuta båge, och nej, jag är inte så väldigt träffsäker... Men det ska åtgärdas. Jag har inte skjutit i egentlig mening sedan jag var tio-elva. Men det var galet roligt! Peppen är igång nu i alla fall och så småningom ska vi bygga en jaktbana i skogen där vi man kan galoppera rundor, kasta spjut och skjuta båge. Snacka om att jag ska ha galet roligt!

Nästa projekt börjar vi med till helgen. Då är det dags att bygga kvintan till Arne-Koetsclinicen. 

Det känns som att min lilla hemma bana för beriden stridskonst börjar ta form mer och mer.

Det känns jäkligt gött.

Tacksamhetslista

Foto: Privat. Kopiering Förbjuden.

Idag känns som en dag då en tacksamhetslista verkligen behövs. Igår fick jag ett erbjudande som är väldigt läskigt och samtidigt ger mig en chans att se vad jag kan, få utvecklas och dessutom prova på något som jag funderat på att faktiskt göra. Mer om det när det kommer, jag vågar inte skriva något om det på ett så öppet forum som nätet när det är så osäkert än. Men det är en önskning jag haft som kanske slår in - så TACK!

Samtidigt är jag trött efter att ha jobbat två kvällar på raken. Jag är egentligen en morgonmänniska och kvällarna blir tuffare för mig på hösten/vinter när mörkret kommer.

Nåväl, jag känner mig lite trött, sliten och avtrubbad. Det tycker jag inte om. Så genast igång med hemligheten och så givetvis en tacksamhetslista.

- Tack för mitt förhållande. Han är en fantastisk människa och att jag har fått möjligheten att träffa honom känns underbart! Tack!

- Tack för att jag har lyxen att ha rinnande vatten i min lägenhet. Det är helt underbart att kunna vrida på en kran och ha varmt och kallt vatten sprutande ur rören. Tänker man på det så är det ett mirakel. Inga långa koktider över elden, inga tunga hinkar/dunkar att bära. Livgivande vatten direkt ur kranen. Det är magiskt.

Rent, gott, vackert vatten. Tack!

- Tack för allt jag hittills har lärt mig. Jag är inte gammal än och tanken på allt jag ska lära mig i mitt liv ger mig svindel. Jag har lärt mig så mycket och alla människorna som har hjälp mig med det - ni är underbara. Tack!

- Tack för min friska och starka kropp. Att vakna varje morgon och kliva upp ur sängen och känna sig stark och fräsch. Det är en underbar känsla. Tack!

- Tack för alla pengar som flödar genom mitt liv. Pengar har sällan varit överflödiga och det gör det svårt att känna sig tacksam för dem, och samtidigt så har jag alltid haft så att jag haft råd att göra allt jag önskat. Inga pengar på hög - men väl använda till upplevelser som jag aldrig glömmer. Min häst, mina träningar, mina saker - ja allt! Det är så bra! Det är så fantastiskt så att jag nästan saknar ord. Tack, TACK! för alla pengar jag haft och hållit i min hand!

- Tack för att min dator, mitt objektiv, min kamera, min häst, min sadel, min bil, mitt släp, min säng, mina möbler, mina böcker, mina kläder, mina handdukar, mina lakan, mina tallrikar, mina köksgeråd, mina blommor, mina cd-skivor, min hästutrustning - ja tack för allt som är betalt och som är mitt. Jag är oerhört tacksam för att ha allt detta utan att vara skyldig något. Tack!

- Tack för min lilla Mormor. Häromdagen så var hon ett sådant oerhört stöd för mig. Det var helt fantastiskt att få känna den godheten så rakt och så osjälviskt. att känna att jag har ett sådant stöd är så fint. Tack!

- Tack för mitt jobb och mina kollegor. För de skrattande stunderna på jobbet. För den sysselsättning, de lärdomar och den utveckling som det ger. Tack för mitt jobb!

- Tack för min häst. Tack för att han är precis som han är. Tack för kärleken jag känner mot honom. Tack!

- Tack för mina drömmar. Drömmar som håller mig uppe, små glimtar ur framtiden som får mig att inte tappa gnistan, som får mig att känna de där förhoppningarna och gnistan inom mig. Tack!

"You are the one who determines what your day will be, by the way that you feel. Whatever you feeling  is what you giving, and with certanty, that is exactly what you will recieving"

Så nu känns allting betydligt bättre.

Dags att åka till stallet och känna lite löööv.

Tack!

Träning för ryttare och för hälsa.

Foto: Privat. Kopiering förbjuden!

Det är morgon och jag sitter vid frukostbordet med ett härligt surrande i kroppen. Jag har precis tränat. Det är en otroligt skön känsla. Jag har tänkt det tidigare och skriver det igen - det är lika viktigt för ryttaren att träna som för hästen. Kroppskontroll och kroppsisolationer tror jag är viktigt att öva sig i för att bli en bättre ryttare. Jag har knåpat ihop en liten träningslista med youtubeklipp som jag kör igen. En om dagen är ett nytt mål, men jag nöjer mig med tre till fyra gånger i veckan. 

Det bra med de här klippen är att de har olika träningsfokus. Idag var det lår och höfter - något av det viktigaste hos ryttaren. Igår körde jag armar och mage. Det är för mig så viktigt att kunna slappna av i ridningen och inte fastna i en spänning och jag tror verkligen att detta kan hjälpa mig med det. Dessutom har jag fått en kraftig smärtminskning i axlarna och kroppen känns inte alls så stel och öm längre.

Men det är svårt bitvis. Några av de här träningsprogrammen har jag inte kört innan och de hittar muskler som jag inte har... Ibland vill jag verkligen bara lägga ned och strunta i det, men NEJ. Det är alltid jobbigt i början. Om ett halvår kan jag göra dem i sömnen och dessutom ha kraft att köra två program på en dag. Tänk vilken tjänst jag gör mig själv och hur stark jag kommer att bli.

The strong godess I am longing to be.

Torsdag - Behandlingsdag

Foto: Privat. Kopiering Förbjuden

Denna veckan har varit rena hälsokuren för Q. I onsdags tänder, i torsdags equiterapeutbehandling igen.

Jag är så otroligt glad att jag har lasttränat så pass mycket att jag har en lättlastad häst. Hade jag inte haft det så hade jag inte kunnat köra iväg själv på det viset jag gör. Han går villigt in före mig och jag stänger efter honom och så åker vi. Det tar på sin höjd två minuter beroende på om han ska nosa länge på lemmen eller inte.

Det har ju varit många turer med behandlingar för Q. Tre equiterapeuter/kiropraktorer och en IR-terapeut. Sedan hittade vi till Camilla på Thulesbo säteri och nu har det börjat hända saker på riktigt.

Med detta vill jag absolut inte mena att de andra som behandlat Q har varit dåliga på det de gör. Absolut inte! De har alla hjälpt oss mycket, det är bara det att Q's spänningar och låsningar kommit tillbaka trots medvetenhet och inkännande träning. Enligt Camilla så beror det på att hans spänningar sitter så djupt att man helt enkelt inte kan komma åt dem med bara handkraft. Camilla har en stötvågsapparat som hon kör med på musklerna. Första gången Q upplevde det så var han inte störtförtjust, men i torsdags var han väldigt mycket mer till freds och mycket lugnare.

Han var spänd i musklerna även denna gången - men absolut inte som sist och det fanns inga låsningar. Bogar och hals var också mycket bättre så det går verkligen åt rätt håll. Det är också spännande att prata med en så duktig tjej som har ett annat rid-och träningssätt. Det var givande på många plan. Det är tal om en sitsövningsclinic på thulesbo och blir det av så ska jag försöka vara där. Ju mer jag fördjupar mig i sitsen, desto intressantare blir det.

Q blev ordentligt behandlad i alla fall och Camilla tyckte att hon kom åt problemen mycket bättre idag. 

Efteråt fick han akupunktur medan han stod i solariet. Det var verkligen fantastiskt att se hur han slappnade av. När han var färdig så visade Camilla magstretchen för mig igen. Den är viktig för Q eftersom han så lätt spänner och låser sig bak. Så nu ska jag hem och se om vi kan lyckas lika bra hemma. Dessutom är jag oerhört sugen på att bygga ett eget solarium till Q så småningom. Tänk att kunna ställa honom i det 30 min före ridning och 30 min efter - det kan ju inte bli bättre.

Nu blir det försiktigt skrittarbete över helgen så sätter vi igång försiktigt i nästa vecka igen. 

En av de roligaste sakerna med behandlingen var verkligen att jag fick en väldigt legitim anledning att skämma bort min häst ordentligt. Täcken och arnikaliniment! Kylan är vår fiende och det är viktigt att Q håller sig varm utan att behöva anstränga sig. Detta eftersom han i dagsläget är så känslig för att spänna sig. Jag som inte hållit på mycket med täcken och sådär. Nu sitter jag på nätet och kollar täcken för fullt till min lilla häst. 

Nu känns det inte helt främmande att åka på tornerspelsträningarna i vinter.

Den hårdaste striden utkämpas inom en själv.

Ingenstans utkämpas så hårda striden som inom dig själv. Och det är din utmaning att gå segrande och ödmjuk ur dem. Att vinna över ditt lägre jag och veta att du har gjort rätt.

Jag sitter vid mitt lilla köksbord och tittar ut på den bistra morgonen. Jag mår inte bra idag och är därför hemma från jobbet. Jag har kokat yogite och ska snart sätta tänderna i mitt hembakade lakrisbröd. 

Mitt inre jag utkämpar i det till synes harmoniska rummet en hård strid. En strid om stolthet, drömmar, självvärde och prestation. Jag ser ofta andra människor som är så fantastiska, som har ett så bra liv, som är så duktiga på det de gör. När jag är i sådan här disharmoni så sticker det till i mig och jag blir alldeles förtvivlad. Jag går i försvarsposition och att hitta mig själv och guida mig ur det är inte lätt. Det finns också en underliggande rädsla om att jag ska utveckla samma sjukdom som min pappa hade. Men jag vet att livet inte är så mörkt. Jag är inte värdelös, men jag måste ödmjukt inse att det får lov att finnas de som är bättre, utan att för den sakens skull trycka ner mig själv. Allt är inte menat för mig och det är okej.

För att försöka  vända den nedåtgående trenden så ska jag skriva en tacksamhetslista.

Jag är tacksam för maten jag har på mitt bord.

Tack bönderna, fabriksarbetarna, korna, företagen och affären. Och tack för mitt arbete som gett mig pengar så att jag har råd att köpa maten. Tack, Tack, Tack!

Jag är så tacksam för alla pengar som flödat genom mitt liv.

Tack för alla schampoflaskor, kläder, skor, leksaker, prylar och nödvändiga saker som jag fått under åren. Tack mina föräldrar, morföräldrar, farföräldrar och alla andra som bidragit till det ekonomiska under min uppväxt. Och tack alla som gett mig gåvor och pengar. Tack till mig själv som jobbar för mig.  Tack, Tack, Tack!

Jag är så tacksam över min lägenhet.

Tack för att jag har haft möjlighet att köpa mitt eget lilla krypin. Att jag har haft möjlighet att måla om och pyssla för att få det som jag vill. En egen liten plats i världen. Tack för att det är möjligt! Tack, Tack, Tack!

Jag är så oändligt tacksam över min häst.

Tack för att jag hittade just honom! Tack för utmaningarna han ger mig. Tack för upplevelserna jag får. Tack för hans överslätande tålamod. Tack för att jag har råd och möjlighet.

Tack, Tack, Tack!

Jag är så tacksam över mitt förhållande.

Jag är så tacksam för dig. För att du får mig att känna mig trygg. Tack för att du stöttar mig. Tack för att du finns och för att jag fått träffa dig. Tack för våra tjafs och tack för våra härliga stunder - ja tack för allt! Tack, Tack, Tack!

Jag är så tacksam över mina katter.

Tack för att jag hittat just dem. Tack för att jag har möjlighet att ha två illbattingar som håller mig sällskap och tillför kärlek till mitt liv. Tack för att de får mig att uppskatta en god natts sömn!

Tack, Tack, Tack!

Jag är så tacksam för min kropp. 

Tack för att den är frisk och stark. Tack för alla mina organ som varje dag utför ett så fantastiskt arbete med att hålla mig vid liv. Tack för lungor, njurar, lever, hjärta, mage, tarmar, blodådror, nerver, hjärna, senor, ligament, muskler. Tack för att de gör sitt jobb och får mig att må bra.

Tack, Tack Tack!

Jag är så tacksam för mina sinnen.

Tack för att jag kan se. Tack för att jag kan smaka. Tack för att jag kan lukta. Tack för att jag kan höra. Tack för att jag kan känna och Tack för att jag kan röra.

Tack, Tack, Tack!

Tack för mina vänner.

Tack för att ni finns. Tack för att ni är. Tack för att ni vågar vara er själva och Tack för att ni uppskattar mig. Tack, Tack, Tack!

Tack för mig själv!

Tack för att jag finns. Tack för att jag föddes. Tack för att jag blev jag. Tack för mitt liv. Vilken underbar gåva. Tack, Tack, Tack!

TACK!

Magdans och Ridkonst?

Det är bra för ryttare att träna säger de ju. 

Jag kan inte tänka mig en bättre träningsform för ryttare än magdans! Du lär dig isolera dina kroppsdelar och dansen bygger på avslappning och isolation. Precis som ridning. 

Förra hösten var jag riktigt ambitiös och växlade mellan två olika dansprogram och i våras gick jag i staden och dansade en gång i veckan. Sedan kom sommaren, stressen och svackor och jag slutade dansa. 

Jag började känna mig mer och mer stel i kroppen. Den gjorde ont och kändes inte alls mjuk och bra. Därför har jag tagit upp det igen och jag ska verkligen försöka få mig själv att köra något av mina pass innan jag sätter mig vid datorn. (Tänk vad mycket saker vi hade kunnat lära oss och hur bra vi hade blivit om vi inte spenderat så mycket tid framför tv och dator). Det är ungefär en vecka sedan jag körde sist och idag kickade jag igång mig själv igen - det känns otroligt skönt efteråt. En härlig, varm, pirrande känsla i hela kroppen och den känns väldigt avspänd. Jag vet ju att jag behöver träna och mår bra av det här. 

Bloggen här får hjälpa mig att hålla reda på om jag sköter mig eller inte.

Det där med att ta hand om mig själv - det behöver jag bli bättre på.

Nu ska jag känna mig otroligt nöjd med mig själv - koka yogite till ikväll och i morgon, äta lite hembakat lakrisbröd och titta på Kastrullresan.

Tack!

För harmoni på morgonen:

Loreena McKennitt - Caravanserai

Svammel

Foto: Sofie Persson, December 2012 - All rights reserved. Kopiering förbjuden!

Ibland känns det verkligen som att man inte kan någonting och helt enkelt är en kass wannabe som skulle vilja göra alla de där sakerna som de där duktiga människorna gör. De som man ser dansa med sina hästar och lyckas och hela tiden utvecklas med stormsteg. 

Det de gör är fantastiskt och de är så otroligt skickliga. Jag önskar att jag kunde se på dem med 110% glädje för deras skull - och helt ärligt så försöker jag verkligen. Jag brukar lyckas till sådär 80-90%. 

De där sista ynka procenten svider. Varför lyckas de och inte jag? Dessutom känns det riktigt elakt av mig att inte helhjärtat unna dem vad de har åstadkommit. För de förtjänar det verkligen!

Jag vet att var och en måste genomgå sin egen resa och sin egen förvandling. Ingen kan följa i någon annans spår helt och hållet. Vi har inte samma förutsättningar från födseln, i personligheten, ekonomin och känslan. Vissa är bara födda med den och andra måste slita och kämpa för att nå dit de vill. 

Vi är alla olika och så ska det vara!

Jag har väldigt lätt för att se mina egna svagheter och det tillsammans med min ganska stora prestationsångest och svårigheter att sätta tydliga mål ställer till problem för mig. Ibland kan min låga tro på mig själv få mig att bara ge upp. Jag kommer ju ändå aldrig att klara av det där! Samtidigt finns det en liten glöd någonstans inom mig som vägrar ge sig och som får mig att kämpa vidare. De här bloggen är mycket till för att jag ska lyssna mer på mig själv och den här glöden, kanske t.o.m. få den att börja brinna. Eld kan vara befriande.

Jag är svag. Svag i den bemärkelsen att jag så lätt trillar över i prestationskraven. För min häst måste det vara jobbigt att försöka samarbeta och förstå en varelse med så annorlunda instinkter och som är så lättfrustrerad. Jag ser det som min största svaghet.

Men jag är också stark. Jag kämpar för att lära känna min svaghet, acceptera den och minimera den. Att varje gång jag kommer på mig själv med att bli frustrerad och spänna mig, ta ett djupt andetag och en paus. Släppa det jag höll på med, släppa kraven och börja om utifrån de förutsättningar som jag har. 

Men jag tänker inte ge mig! Jag siktar högt, och även om trappan dit blir lång och krokig så ska jag baske mig dit.

Bilden ovanför representerar vart jag är och att jag ska vara stolt över det.

Jag gör idag saker som jag aldrig trodde skulle vara möjligt och jag måste lära mig att det duger alldeles utmärkt.

Tack.